Under hela tiden sedan Microsoft utannonserade sin kommande konsol inför nästa generation har dom vart omgivna av kontroverser. För varje ny detalj som har avslöjats om den nya maskinen har frågorna blivit fler, och när Sony under förra veckans E3 valde att göra en stor sak av att man väljer en annan väg än vad Microsoft gör vad gäller saker som onlinekrav och synen på begagnade spel, hamnade Microsoft i ett läge där det verkade som att alla beslut de fattade och varje nytt uttalande de gjorde ytterligare skadade konsumenternas förtroende för dem.
Nu har Microsoft valt att göra en kovändning, internet har i sedvanlig sarkastisk anda kallat det för att Microsoft gjort en ”xbox one eighty”, och spelkonsumenter världen över väljer att hylla sig själva och framställa det som att det är klagomålen från konsumenterna som nu fått jätten Microsoft att ge vika.
Vad är det som egentligen skett, och varför valde Microsoft egentligen att skippa DRM och onlinekrav för sin kommande xbox one, det här är mina fem cent i den här historien.
Konsolmarknaden är en marknad som alltid befinner sig i ständig förändring och som på ett antal punkter skiljer sig från resten av marknaden för hemelektronik. Det är svårt att sätta konsolmarknaden bredvid exempelvis marknaden för hemdatorer eller mobiltelefoner, konsolernas användningsområden har alltid vart mycket mer specifika än de för en dator eller på senare tiden smarta telefoner, samtidigt att konsolernas livscykel är betydligt längre.
En konsol är varken ett arbetsredskap eller uppfyller något nödvändigt behov, utan är helt och hållet byggd för underhållning, en ren och skär lyxprodukt. Men till skillnad från många andra lyxprodukter inom hemelektronik så skapar de i sig själva inget mervärde för användaren, de kan inte i stil med Hi-Fi utrustning säljas i relativt små mängder till högt pris och på det sättet skapa vinst för tillverkaren. Konsolen måste säljas i massupplaga under lång tid för att vara framgångsrik. På en marknad som normalt kännetecknas av snabb förändring och utvecklingstakt, där det är standard för produkter att räknas som omoderna efter 6-12 månader måste en konsol legitimera sin position på marknaden, utan att förändras, år ut och år in.
Därför innebär lanseringen av en ny konsolgeneration alltid ett enormt ekonomiskt risktagande. Konkurrensen mellan tillverkarna är benhård, och marknaden har extremt begränsat utrymme för tillgängliga produkter. Att överhuvud taget existera på konsolmarknaden kräver massiva finansiella muskler och det finns långt mycket fler exempel på misslyckade försök än framgångsrika. Det är därför extremt viktigt för företagen som tillverkar och säljer spelkonsoler att vid varje generationsskifte konstruera en maskin som inte bara uppfyller konsumenternas förväntningar vid release, utan som även definierar villkoren för de kommande 5-7 årens spelmarknad. Det är denna ambition, att sätta standarden för hur, vart och vad vi spelar, som är varje konsoltillverkares främsta fokus när det handlar om att lansera en ny produkt. Det är i detta ljus man måste se Microsofts ambition med xbox one. Det är även med bakgrund av detta som de nu dragit tillbaka sin kontroversiella hantering av begagnade spel och onlinekrav.
Efter succén med xbox 360 är det just en sådan position av dominans som Microsoft kommer ifrån. Medans Sony med sin Playstation 3, efter att ha dominerat marknaden sedan mitten av 90-talet, satsade allt sitt krut på att lansera ett svindyrt prestandamonster, satsade Microsoft på att försöka förändra hur vi spelar. Man lade mycket krut på att skapa en billigare maskin som man snabbt ville få ut på marknaden, man tittade mycket på hur PC marknaden hade utvecklats med tävlingsinriktade onlinespel, tog de erfarenheter man hade av detta och strömlinjeformade det för anpassning till vardagsrummet. Med den lägre prislappen och stabila stöd för online multiplayer drog försäljningen snabbt iväg, när Sony ett år senare kom ut med sin PS3 såg det ut som att slaget redan var vunnet och Sony har fått kämpa hårt för att komma ikapp Microsofts ursprungliga försprång. Idag, mer än sju år senare är skillnaden i mängden sålda maskiner marginell, men då Sony hela tiden vart tvungna att sänka priserna samt alltid har haft högre produktionskostnader för den dyrare av de två maskinerna så är det ändå Microsoft som tjänat mest pengar.
Helt enkelt, med xbox 360 så satte Microsoft standarden för hur konsolspelande såg ut på 2000-talet. Man förde in onlinespelandet i vardagsrummen och studentkorridorerna, gjorde de tävlingsinriktade onlinespelen till det sätt vi spelar på och tvingade under hela tiden sina främsta konkurrenter att anpassa sig efter dem, inte tvärt om. Xbox 360 var under sin storhetstid referenspunkten för moderna TV spel, standarden, alla andra var undantag.
Med lanseringen av xbox one hade Microsoft en tydligt ambition av att återigen definiera vad konsolspelande innebär, även denna gång med tydlig inspiration från PC-marknaden. Den stora skillnaden denna gång var dock att det blev mycket tydligare för konsumenterna att det främst är ekonomiska motiv som ligger bakom detta. Microsoft har varit notoriskt dåliga på att kommunicera till de potentiella köparna varför någon av de förändringar de velat göra är nödvändiga för oss som konsumenter och har därför främst skapat vrede och besvikelse hos sin tidigare kundbas. I tillägg till det så har Sony tydligt visat att man denna gång inte tänker låta Microsoft ta initiativet kommande generation.
På Sonys E3 konferens visades det tydligt att Microsofts position som de som sätter reglerna på marknaden inte är så självklar som Microsoft själva kanske har trott. Mer än att bara prata om sin egen produkt lanserade man ett tydligt alternativ till den utveckling och ambition Microsoft haft. Det är mycket möjligt att om lanseringen av xbox one hade följts av en bättre kommunikation så hade vi aldrig vart i den situation vi är i idag, då hade kanske Sony återigen framstått som det konservativa undantaget som än en gång måste rättfärdiga sin position och kämpa för att komma ikapp de som satt standarden. Nu är det dock Sony som, med hjälp av konsumenter och spelare, tydligt visat att Microsoft inte befinner sig i en position där dom kan diktera villkoren för hur och vad vi spelar, och Microsofts val att ändra sina policys bekräftar detta oerhört tydligt.
Både Microsofts val att införa sina restriktiva policys samt Sonys val att inte göra detta var oerhört stora risktaganden, vinnaren är alltid den som sätter ny standard och leder utvecklingen framåt, och även fast det kanske är upplyftande att tro att detta beslut fattades på grund av konsumenternas ilskna reaktioner på sociala medier så är det oerhört mycket mer än så som ligger till grund för när företag av denna storlek fattar beslut av denna magnitud.
Det finns ingen anledning att lura sig själv ens om det känns bra, multinationella företag fattar inte beslut som kan avgöra hela dess framtid baserat på om folk är arga på Twitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar